Det kom en tidning med posten idag, Impuls hette den. Fast med litet ”i”. Varför det ska vara litet ”i” vet jag inte, vi brukar ju ha stor bokstav på första bokstaven i namn. Jag har fått den några gånger förut. Första gången visste jag inte varför jag fick den men så såg jag att den var utgiven av Studieförbundet Vuxenskolan, som SPF samarbetar med, så jag antar att jag får den för att jag är verksam inom SPF.
Det är nog inget fel på den tidningen, jag läser den inte så noga, bläddrar bara igenom den och slänger den sedan. Men jag förstår inte varför varenda organisation ska ge ut en egen tidning. Det är väl bättre om man använder pengarna till det som är organisationens syfte. Så jag har bett att få slippa tidningen. Men det har inte hjälpt, den kommer ändå.
Även denna gång bläddrade jag igenom och fann att ett stort antal sidor i mitten handlade om böcker, nya böcker. Det var uppenbarligen en annons så jag tänkte bläddra förbi. Men jag läser inte så mycket böcker, det borde jag kanske göra och här skulle jag möjligen kunna få lite idéer till någon bok att läsa. Därför började jag titta lite mer noggrant för att se om jag skulle få inspiration att gå till bokhandeln och inhandla något.
Visst fanns det en hel del som borde vara nyttigt, intressant eller roligt att läsa. Eftersom jag under flera år gått i en studiecirkel i historia borde den här vara nyttig:
Källkritik är viktigare än någonsin. Därför behövs en bredvidläsningsbok som går på djupet och som ger konkreta historiska exempel. Upplägget är kronologiskt med tyngdpunkt på västerlandet och på modern historia.
Sedan kom jag till en sida med ett antal böcker som handlade om släktforskning som den här:
Visar steg för steg var man börjar släktforska och hur man går vidare. Hur man läser gamla handlingar och söker uppgifter i arkiv och med datorns hjälp.
Boken är säkert nyttig om man vill börja släktforska. Men det vill jag inte. Efter min far har jag övertagit en proppfull A4-pärm med redovisning av en förfärlig massa anfäder i något som heter Sjöstedtska Släktföreningen. Där kan jag konstatera att jag (nästan, det var ett ”snedsteg” i det rätt nedstigande ledet) är släkt med vikingakungen Gorm den Gamle och även med Ferdinand och Isabella, de som enade Spanien på 1400-talet (fast där var det visst två ”snedsteg” om jag kommer ihåg rätt).
Genom att bläddra i pärmen har jag kommit fram till att det är meningslöst att släktforska – om man inte konsekvent könsdiskriminerar och bara bryr sig om fäderna (eller alternativt bara mödrarna). Och det tycker jag inte anstår en modern människa. Gör man inte det blir det väldigt snabbt en förfärlig massa anfäder att hålla reda på.
Ett litet räkneexempel: Antag att mina förfäder var 33 år när de fick det barn som jag ”härstammar” från. Det innebär att det på ett sekel blir tre sådana generationer. Det innebär att på tre hundra år blir det tio generationer, på fem hundra år femton generationer och på ett tusen år 30 generationer. Antalet förfäder blir en exponentialfunktion av två upphöjt till antalet generationer.
De människor som jag härstammar från var alltså på 1600-talet ett par tusen, på 1400-talet cirka 50.000 och på vikingatiden över en miljard.
Uppskattningar av Sveriges historiska folkmängd redovisar att landet på vikingatiden såväl som på 1400-talet hade en befolkning på cirka 400.000 personer (1300-talet var den upp i över en miljon men sedan kom Digerdöden) och på 1600-talet cirka en miljon.
Att jag härstammar från en miljard människor på vikingatiden när det bara fanns 400.000 personer i Sverige låter ju lite konstigt. Till en del förklaras det ju av att en del av mina förfäder rimligen inte levde i Sverige eftersom Gorm den Gamle i Danmark och Fredrik och Isabella i Spanien finns med. Men den huvudsakliga förklaringen är naturligtvis att väldigt många av dessa personer finns med på en massa ställen i listan över anfäder.
(Enligt en beräkning som FN gjorde 1999, var folkmängden såväl vid Jesu födelse som på vikingatiden cirka 300 miljoner. Kan man inte tycka att vi med råge har uppfyllt Guds uppmaning i Första Mosebok 1:28 ”Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen jorden och läggen den under eder; och råden över fiskarna i havet och över fåglarna under himmelen och över alla djur som röra sig på jorden” nu när vi är 7 miljarder?).
Men det blir en förfärlig massa anfäder att hålla reda på och intressera sig för. Därför avstår jag. Då passar nog den här boken mig bättre:
Människorna kommer och går medan husen ofta står kvar och samlar på sin egen historia, en historia som hänger nära samman med männsikornas och den omgivande bygdens. Vilka har bott här? Hur var deras liv?
Sedan kom jag in på en sida märkt ”Miljö/naturvetenskap”.
Fosfor är nödvändigt för allt liv och för all matproduktion. Nu varnar forskare för att fosoforreserverna kan ta slut fortare än vi anar. Är läget verkligen så allvarligt som vissa forskare säger? Kan vi effektivisera fosforanvändningen? Hur kan vi återvinna fosfor och återföra den till matproduktion? Vad kan jordbruket göra? Vad kan vi göra i städerna? Vilka lösningar är rimliga?
Nu fick jag dåligt samvete. Även om jag har hängt med och oroat mig över ozonhål och polarisarna och hästkött i lasagnen har jag aldrig funderat överhuvdtaget på fosfor. Skäms på mig.
Sedan kom jag till en sida med rubriken ”Samhällsvetenskap”.
Metoden som presenteras kombinerar kognitiv beteendeterapi och mindfulness. En CD-skiva medöljer med guidade meditationer skapade speciellt för boken.
Den ska jag inte läsa! Jag är närmast allergisk mot ord som ”kognitiv” och ”context”. Jag har full förståelse för att psykologer och psykiatriker använder fackord som kognitiv när de pratar med varandra men när de pratar med oss lekmän kan de väl använda ord som vi förstår. Samma sak för litteratureliten som jämt ska slänga in ett ”context” i alla sammanhang!
Men sedan kom det nyttigheter:
”Snacka skandinaviska” ger användbara tips till dig som jobbar i Danmark eller Norge, eller bara är nyfiken på danska eller norska. Historik, ordlistor och exempel.
Hade jag varit tjugo år skulle jag nog köpt den och åkt till Norge för att bli rik. Nu är det kanske för sent, jag får väl ge den i present till någon yngre person.
Handbok för vana och ovana skrivare. Inspirerande och kunnigt om skrivprocess och berättarteknik, bland annat inledning, avslutning, gestaltning, berättarperspektiv och tempus.
Ja, jag inser att den boken borde jag läsa.
Bloggen: [Nyfiken] 